Denna dag har egentligen bara sprungit iväg! Det har inte hänt någonting, men det har också känts som om man inte riktigt hunnit med. men vad gör det? :) En dag närmare första mötet med min bebis! :) hihi..

Vad har hänt egentligen då? Ja ni, hm!!

Vaknade relativt tidigt, men kände mig väldigt utvilad. och det var länge sedan jag hade den känslan i kroppen när jag klev upp. Så det var otroligt skönt ska jag erkänna, oj oj! :)

Tog det lugnt i morse, och sedan kom älsklingen upp efter ett tag. Han fick sovmorgon idag då han var uppe sent igår när han skjutsade mig och han inte fick sova! :D haha! Gullungen då ^^ *småler*..

Men det blev en tidig middag idag i alla fall, rättare sagt vid halv 3 tiden då Robin skulle iväg för att jobba strax efter klockan 3.. Han slutar inte förrän klockan 6 imorgon bitti, så lagom tills jag vaknar och kliver upp så kommer han hem.
Men han är så duktig hjärtat mitt som jobbar! :)

Efter det tog jag det lugnt, låg i soffan och tittade på tv'n. men förflyttade mig senare till sängen för att se om sammandragningarna kunde släppa och även att jag läste lite i boken som är hur bra som helst. (kommer ej ihåg namnet just nu!) men den är hur bra som helst, och allting verkligen stämmer i den också! Det är nästan lite läskigt.
Men efter att jag har läst den så känner jag mig mycket lugnare - och det är otroligt skönt. Jag känner ett lugn i kroppen inför denna mäktiga upplevelse. helt underbart. har några sidor kvar i kapitlet att läsa så dom blir det nog innan jag somnar! :) haha.. Har jag gått och blivit värsta bokmalen? :) hm, ja kanske det... Är på jakt efter en bra verklighetsbaserad bok, någon som har något tips kanske? berätta gärna!!! :D

Gick in till Elin och där blev det fika och en massa prat, helt underbart! :) Var ju några dagar sedan man träffade henne nu. så mysigt att träffa henne igen! <3.

Pratade lite om midsommar och bara en massa allmänt, hihi. precis sådär som det ska vara! Även att Märta, Per, Ida och Sandra kom en sväng :) mycket trevligt att träffa dom också! :D hih..

Har sedan dess inte gjort så mycket. Beccis ringde, och fick äntligen prata av mig. nästan 2 timmar långt blev det, helt underbart. som jag saknar den kvinnan.. men hon har lovat att hon och jocke ska komma upp någonting i sommar! så nu ska vi bara försöka planera in någonting i slutet av sommaren och se om någonting kan passa oss allihopa? :) hih. Jag håller verkligen tummarna för det i alla fall! :D hihi... JAG SAKNAR ER TOKSTOLLAR!! <3 .

Nu ska jag ta och tvätta ansiktet, borsta tänderna och sedan krypa ner i sängen! Ringa älsklingen och säga godnatt innan jag läser det sista på kapitlet och sedan somnar gott - förhoppningsvis? haha! så godnatt godingar!

på återseende!

Lots of Love! <3

Söndag ännu en gång, och idag går vi in i grviditetsvecka 40 ! Känns helt sjukt. vi har 6 dagar kvar till beräknad förlossning. men allting kan hända! det kan hända nu, imorgon, om 4 dagar eller om 2 veckor! ja det är ingen som vet, bara det lilla busfröt där inne som bestämmer!

Dock hoppas jag innerligt att det händer någonting väldigt snart måste jag säga! :)

Om jag ska vara helt ärlig så älskar jag känslan av att var gravid med det lilla mirakel som just nu lever i mig - när jag känner rörelser, hicka, sparkar och sådant inom mig gör mig alldeles överväldigad och ibland till och med tårögd. det är helt underbart. men nu efter så pass lång tid så är jag rätt trött på det på samma gång. och jag vill bara ha mitt lilla hjärta här hos mig! i famnen så jag kan pussa, mysa, ta hand om och bara njuta av livet som nybliven mamma och känslan av att vi tre faktiskt har blivit en familj!
Men nu är det ju inte långt kvar tills det faktiskt blir verklighet och allting förhoppningsvis faller på plats! Jag håller båda mina tummar för det, och hoppas att allting kommer gå kanoners när vi väl har kommit till den punkten! :) ...

Jag minns det nästan som igår, det var en november morgon som jag gjorde ett graviditetstest här hemma då Robin faktiskt hade gått och köpt ett sådant till mig. ( då det var han som sa att jag var gravid även denna gång! ) han har ju tydligen röntgensyn eller någonting, för det är han som har talat om det för mig alla 3 gånger. Sagt och gjort så jag gjorde ett test, och det visade positivt även denna gång, jag blev inte direkt chockad måste jag säga men samtidigt väldigt lycklig!
jag börjar gråta och Robin kommer upp och frågar vad det är som är fel, om jag inte var gravid?. Jag visar honom testet och han får ett leende över heeeela ansiktet, och då kände jag mig lite lugnare! och så förklarade jag bara att jag hade blivit så himla glad över att det var ett plus, men samtidigt så himla rädd över att det skulle sluta som förra sommaren - i ett missfall!

Men han kramade om mig och sa att de inte var någon fara och att vi denna gång skulle få en liten bebis och bli en familj.

Efter det tänkte jag inte på det så mycket och nu har tiden bara sprungit iväg! Kommer ihåg att man tänkte - "Ska jag vara gravid i 9månader? det är ju hur lång tid som helst..."     Men nu när det snart är över, vilken dag som helst händer det största i mitt liv. Det känns som om det nästan har gått lite oförskämt fort. Men jag är samtidigt väldigt lycklig att slutet är här och början på vårat nya liv är väldigt nära och bara bakom hörnet och väntar på att bokstavligen bara hoppa fram och fånga in oss! :)

________________

Har under mina månader som gravid varit med om att många av mina vänner faktiskt blivit föräldrar, och jag har sett lyckan i deras ansikten, och deras underbara glädje och kärlek till deras barn! Jag längtar så tills jag också får känna dessa känslor och se på ett barn med denna kärlek och spirande känsla i kroppen - mitt barn!

När man har sett utvecklingen bland dessa underbara barn och nyblivna föräldrar och vänner så känns det extra spännande!

- shiet, det är faktiskt min tur snart också. jag ska få känna samma lycka den dagen det är mitt barn som kommer upp på bröstet efter förlossningen, efter att det faktiskt rullade själv från mage till rygg och tvärtom, mitt barn som skrattade så hjärtat slog 10 extra slag på grund av lycka och det är jag som kommer få känna obeskrivlig kärlek för någon! ett speciellt band mellan mamma och barn.

Jag längtar så jag nästan spricker snart, men snart är du här.
mamma och pappas lilla älskling och vi välkomnar dig med öppna armar och kärlek som flödar långt upp över våra öron och förstånd. Men du är mer än välkommen, och vi ska ge dig precis all kärlek, närhet och ömhet du behöver!

VI ÄLSKAR DIG REDAN!

du är välkommen ut älskade barn!

Lots of Love <3

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.