Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eler gråta, så därför har jag hittills lyckts göra lute v båda delarna. jag skarattar åt det när alla andra ser, men bakom stängda dörrar för mig själv eller med min sambo så släpper jag faktiskt en tår och vet inte varför det har blivit såhär?

Jag har ignorerat dig länge, och kommer utan några som helst tvivel att fortsätta göra det också. för du har inte någon plats i mitt liv längre,  då du "kräver" mer pats än vad jag har att ge och erbjuda dig. så det är bara att gå vidare och ge dom som förtjänar det lite mer plats än vad dom egentligen begär . och det är så jag känner nu att jag vill ha det.

Men detta har nog tagit priset tror jag. usch. du går mig på nerverna även fast jag numera inte ingår i din vardag, eller liv? kan man säga det - att jag inte är i ditt liv längre?  Ja , jag tror faktiskt det. hmm.

Men jag har stängt mina dörrar till dig, och slängt bort den nyckeln så dom dörrarna kommer nog aldrig att kunna öppnas igen, inte ifrån min sida dörren i alla fall. upp till dig, eller upp till bevis? välj själv hur du vill ha det, för jag har redan bestämt mig.

Pease out!